Som söndagar kan vara

Jag brukar intala mig att min blogg innehåller kvalitativa inlägg istället för kvantitativa. Det går ju bra att ursäkta sig själv med det de gångerna jag väl skriver om något kvalitativt. Men nu har jag satt mig här mest för att slippa gå vidare i tentapluggandet. Hade som mest kunnat berätta om min dag med Klasse, Lasse och storheten dessa två har åstadkommit inom författarskapet av Markoekonomi.

Men så har jag lite hemlängtan istället. Pratar med mamma i telefon och får berättat för mig hur de har åkt ut till skogen och promenerat. Här har jag istället tagit en utflykt till teknologernas studiecentrum. Drömmer lite smått om mammas köttfärssås samtidigt som jag tuggar i mig en torr tonfiskmacka. Ser en hund på trottoaren några meter framför mig, visslar halvhögt för att i smyg för mig själv uppmuntra hunden till att vända sig om och be sin matte om lov för att hälsa på mig. Hunden hör mig inte ens - så hade aldrig Busan eller Tessa uppfört sig.

Fick igår se lägenheten jag flyttar till om två veckor, var förberedd på det värsta, visste att en kille bodde där, byggde upp alla fördomar jag hade om fotsvettsfetischer, bananflugor runt halvätna pizzor och otvättade strumpor som dekoration. Jag knackar på och möts av en doft av Ajax, en välstädad och fruktansvärt fräsch etta - utan en enda synlig strumpa. Och bäst av allt? Jag gick inte ens vilse på vägen till den. Och mer? Tvättstugan är bara några meter bort. Och mer? Jag slipper sätta upp egna persienner. Och mer? Jag har en uteplats. Och mer? Det finns en busskur precis utanför. Och mer? Willys ligger fem minuter bort. Och mer? Det är förstahandskontrakt. Och mer? Det är en lägenhet. Och mer? Det är en fin lägenhet. Och mer? Om två veckor är det min lägenhet. Och mer? Om två veckor kommer mamma, Busan och Tessa ner för att hjälpa mig flytta.